Gårdagens långprommenad var ljuvlig. Det kändes som den första riktiga vinterdagen. Det kändes rimligt att julstämning var i antågande. Denna dag är jag bra klädd fastän kylan biter i kinderna. Den stora gula visar upp sig på en klarblå himmel och gnistrar mot de vitfrostiga omgivningarna. Den kommande vintern frestar med sin ankomst. Det är fantastiskt vackert. De här dagarna är jag stolt över att har det så fint där jag bor. Frisk luft i lungorna skickar nytt syre till hjärnan och tankarna springer runt i huvudet. Dem hamnar i skidspåret...bara det kommer lite snö snart så det kan bli åka av. I helgen som var preparerade jag skidorna så att jag ska vara redo när det är dags.
Jag hade tänkt boka in mig på gymets lunchpass men jag kunde inte motstå det vackra vädrets dragningskraft. Mitt på gångbanan innan min tur vänder ser jag ut över åkrarna. Ett mörkt gammalt härbre och en gammal hässja gör landskapsbilden exemplarisk för en reklambroschyr. Jag stannar till. Sakta drar jag in ett långt djupt andetag, lika varsam andas jag ut. Tre gång upprepar jag det. Sen går jag vidare. Jag är här, jag är nu.
Det ger mig ny energi. Nytt mod att fortsätta på min inslagna väg sedan ett år. Nöjdheten stärker mig och jag känner mig glad. Går hem. Tänder en eld i kaminen. Fortsätter jobbet vid skrivbordet. Några timmar flyger förbi och plötsligt är det en svart vägg utanför fönstret. Det vackra från dagen är borta men den goa känslan är kvar. Tack!
Vad känner du tacksamhet för?