Året lider mot sitt slut. Det innebär bokslut för företaget. Det medför också tankar om framtiden. Vad vill jag? Vart är jag på väg? I boken Att Leda - från prestation till passion handlar mitt kapitel om att bryta sig loss från de beteendemönster som vi lärt oss under uppväxten och genom livet. Den handlar också om att ha modet att lyssna till sin intre röst och släppa fram passionen att vara sann och verklig. Det handlar om att stanna upp och se vad som är verkligt för mig. För dig. Vad är värdefullt för dig? Hur skulle du känna dig om det blev naturligt för dig att vara i det tillståndet eller situationen? Vad behöver du göra för att nå dit? Vad skulle hända med dig om du inte gjorde det? I helgen blev jag påmind om oro för livets slut. Livet stannar upp när vi minst anar det. Det har fått mig att fundera igen. För att få ro i tankarna tog jag fram mina penslar och oljefärg, köpte ett par nya canvastavlor och började måla igen. Länge sen. Det var skön, frigörande, passionerande! Jag

Gårdagens långprommenad var ljuvlig. Det kändes som den första riktiga vinterdagen. Det kändes rimligt att julstämning var i antågande. Denna dag är jag bra klädd fastän kylan biter i kinderna. Den stora gula visar upp sig på en klarblå himmel och gnistrar mot de vitfrostiga omgivningarna. Den kommande vintern frestar med sin ankomst. Det är fantastiskt vackert. De här dagarna är jag stolt över att har det så fint där jag bor. Frisk luft i lungorna skickar nytt syre till hjärnan och tankarna springer runt i huvudet. Dem hamnar i skidspåret...bara det kommer lite snö snart så det kan bli åka av. I helgen som var preparerade jag skidorna så att jag ska vara redo när det är dags. Jag hade tänkt boka in mig på gymets lunchpass men jag kunde inte motstå det vackra vädrets dragningskraft. Mitt på gångbanan innan min tur vänder ser jag ut över åkrarna. Ett mörkt gammalt härbre och en gammal hässja gör landskapsbilden exemplarisk för en reklambroschyr. Jag stannar till. Sakta drar jag in ett l

Som avslutning på arbetsveckan tog jag min en promenad. Nu bet kylan i kinderna och mössan var på. Tog på mig skidhanskarna men det var ett misstag. Värmen hålls bara när de håller ett par skidstavar. Drog ut underställets ärm en bit över handen och det blev bättre. Lite vemodigt såg jag de gråbruna omgivningarna. Höstens sprakande röda och gula färger var borta. Naturen har gått in i vila. Längs skogsvägen gick mina tankar till mitt arbete. Mitt företag hade nu varit aktivt i snart ett år. Ett lärorikt och roligt år med massor av nya upplevelser. Att varje morgon träffa chefen i badrumsspegel. Det är ett positivt pirr som finns i min mage över att vara engagerad i att driva företaget framåt. Inte rädd, men det finns en respekt att kunna vara med och göra skillnad. Jag har mycket kvar att lära, mycket kvar att utveckla, mycket kvar att pröva på. Fastän dagarna blir kortare och det svarta mörkret lägger blir det varken tyngre eller svårare. "Det är hur man tar det, inte hur man har det"